Hej! Det var ett halvår sedan jag fick till nåt härinne, men har nu samlat på oss en del händelser och milstolpar nu, så jag kan dela tankar kring det lite framöver!

 Idag var en ledig Helgdag, och tänkte vi skulle ha lite roligt med de små! Eftersom det dessutom är sportlov, och min 16åring bor här denna veckan, kunde hon med hänga på. Det blev Busfabriken, för även en 16åring gillar att springa lös och hoppa studsmattor😁. 

 

Botte ville ha tid att måla i vår hall, så han stannade hemma i lugn o ro! men vi fick med oss 16åringens pojkvän med, och hade då säkrat upp lekbesöket! 

 JAG VET av erfarenhet att det Alltid är riskfyllt att göra "nåt roligt" med de 3 små 😳 Men tänker att man ju ibland Måste det. Och hade ju 2 tonåringar med mig dessutom.  

 Sa när vi betalat, att "nu väntar ni här, spring inte bara iväg!" Jag tog Elwe med till de lite lugnare ställena då han är minst och inte bör klättra i de vildaste sakerna. Trodde William o Milva tog både Ayla o Otto, men när jag en stund senare kollade var de var, då va bara Otto med dem eftersom Ayla försvunnit direkt! Hon klättrade runt obekymrat själv och brydde sig inte det minsta om vad vi sagt om att vara tillsammans! Det är så det brukar bli. Besöket var ett farande fram o tillbaka upp o ner o överallt. Ibland alla tillsammans, ibland nån som sprang iväg. 

 Det gick jättebra. Till vi sa vi skulle hem. När Milva blivit superslut och jag kände att det räckte. Det hjälpte inte attvi sa vi skulle inom Donken... vi hade planerat att sitta där för att fördriva tiden extra så Botte hade mer ensamtid att fixa hemma! Men ingen ville hem. Vi fick på Elwe jacka o mössa först. Sen väntade han snällt och kollade på cirkusen som blev (så som de flesta andra gjorde)..

 

När Ayla inte vill något, blir hon stel som en pinne. Det är som en enda låååång kramp i hela kroppen. Och hon blir svinstark! Hon hade bestämt att hon inte skulle hem, och därför skulle hon inte klä på sig, och därför struntade hon i mutan med Donken. Jag försökte en stund att hålla i henne för att få på jackan. Hon kämpade emot som om det gällde liv o död. Hon fick sitt entoniga gnällande krampaktiga läte medan hon kämpade för att slita av det jag försökte få på. Hon sparkade och fäktade med armarna och slängde med huvudet, i en krampaktig kropp. Det slutade med att jag bar henne under armen ut i bilen med bara T-shirt o byxor. Det va storm ute! Hon sparkade på mina armar när jag skulle få på bilbältet, så det tog väl en kvart innan jag kunde, eftersom hon hindrade mig. När det väl va fast, knäppte hon upp det😭. Men då satt hon där i bilen när jag hämtade hennes ytterkläder som va kvar, och William o Milva kommit med Elwe o Otto t bilen. Även envisa Otto va utan jacka, eftersom han gärna också velat va kvar! Men han kapitulerade i bilen och stretade inte emot med bilbältet. 

Väl när vi körde mot Donken, gick William o jag in o beställde, för att sen ta med hem. För nu Vägrade vi alla att riskera samma scenario igen, för att de skulle vägrat gå från Donken!

 

Efter  såna offentliga utspel med Ayla, dröjer det innan man vågar ut igen. Så som hon gjorde idag, tycker andra inte är konstigt om en 2-3åring gör, men Ayla är 6 år. Det drar blickarna till sig. Och vi va alla helt slut när vi kom hem. Tonåringarna somnade!! Och jag önskar att jag kunnat lagt mig🥵