Men Självklart älskar man sina barn dygnet runt. Fast det finns ju tid att reflektera och tänka på hur roliga och fantastiska små varelser de är, just när de sover. 

A o O har just nu kommit in i en period då de gaddar ihop sig och trotsar. De gör bus ihop... de tar efter varandra. Ibland hittar A på nåt som O tar efter direkt, och nästa gång är det tvärtom. 

Det är en utmaning att komma iväg på morgonen. Och även att överlämna på fsk. Och där turas de om att sätta sig på tvären.

Och Just Nu i en sån period är de fantastiskt underbara när de sover 😍 

Ayla och Otto somnar i soffan runt 19:30, efter kvällsmat, "jos" och tandborstning. Sedan läggs de i Sina sängar. Det kan hända att de sover en hel natt där, men ofta kommer de in frampå morgonkvisten. Otto runt 04, och Atla oftare runt 23. Båda dessa har en ovana att sparka ut och lägga sig på tvären så vi inte får plats..

Men känner att vi får väl gilla läget ett tag. Vi lägger ju dem i sina sängar varje kväll, och nån gång kanske det bara löser sig?? De är dessutom bara små ett litet tag. Även att det nu känns som jobbiga stunder pågår i en evighet, så Vet jag ju att med lite perspektiv så har ju tiden alltid i slutändan gått fort, trots allt!!