Men upptäcker SÅ mycket där som jag skulle vilja svara på om Ayla. Varför är det så svårt att bara börja få ett sånt formulär?! De sitter verkligen inne med de papprena. Är det för att barnet börjar kosta samhället pengar i form av resurser, som man vill minska på upptäckten av diagnoser? För det kostar ju direkt ingenting med pappersåtgången att fylla i. Det borde va lätt. Varför får inte föräldrar bara papprena, om man som förälder misstänker att barnet kan ha någon grundsvårighet som skulle göra det lättare för barnet om man visste om den?! Vill man inte hjälpa barn? Vart är samhället på väg? Varför lyssnar inte instanserna på barnens föräldrar? 

Det är ju inte så att man tycker det är roligt att tjata, böna och be. Det är otroligt uppoffrande, jobbigt och utlämnande! Och varför hålla på att fördröja processen, så rätt hjälp till barn fördröjs?? 

Blir lite tokig på detta. Att jag som förälder måste känna mig förnedrad och misstrodd när jag ber om hjälp/stödinsatser för mitt barn.

Kan jag kopiera papprena och fylla i dem med tanke på Ayla, och lämna till Hennes doktor?! Vad händer då? Någon som gjort det? (Kommit över utredningsformulär på annat håll och visat upp för någon som kan besluta om utredning?)

Man vill ju inte göra det. Men det beror på vad vi får för svar när vi tar upp saken igen när vi blir kallade. Vi skulle få en kallelse i november. Än vet vi inget.

Lite tankar som skulle ut!!! Tack o Hej 😐