Detta för att Ayla under sövning skulle göra en röntgen både på skallbenet och hjärnan. Man söver inte så små spädbarn på vårt sjukhus i Karlskrona.

 

Man skulle kolla om sömmarna i skallbenet gått ihop samt att hjärnan såg ut som den skulle, med rätt slags fåror och hinnor, väggar och vätska.

Här fick vi stanna över natten på patienthotellet, för att hon skulle fasta innan sövning.

Natten gick bra. Väl på sjukhuset drog det ut på tiden. Så vår minililla bäbis fick fasta onödigt länge och hann bli gnällig.

De skulle sätta nål för att hon skulle sövas med medel i nålen. De stack och stack ett 10tal ggr överallt. Kärlen var så små och sprack, och de hittade inte heller. Tillslut skrek hon hysteriskt. Och då gick det verkligen inte! Sedan fick vi föräldrar följa med in, hålla i hennes huvud när hon redan var galen, för att söva henne med mask. Då grät jag för det kändes verkligen som ett övergrepp. På ett sånt litet barn borde det vara rutin att söva med mask först, och sen i lugn och ro sätta nål!! För detta var en hemsk känsla. 

Kommer inte ens ihåg hur lång tid det tog, säkert 2 timmar, för vi gick till nån park i Lund, satt och väntade, åt nåt och gick tillbaka till uppvaket.

Det hade gått bra, de fick de bilder de behövde. 

Hon såg så pluttig o sjuk ut, vårt lilla barn, med nålar, bandage o sladdar som satt på😢

Så nu lugnade mycket ner sig, men vi hade fortfarande frågetecken kvar om vad Ayla kanske har för diagnos, och vad vi kan förvänta oss hända under hennes utveckling.