Det första RutinUL som gjordes, gjordes i v 18-19 vill jag minnas, rätt sent med andra ord. Förväntan va stor, och det var ju 10 år sedan jag fick barn sist. 

Barnmorskan mätte o mätte i tystnad, och sa sen att hon fick inte ihop måtten på huvudet, "Får inte ihop?", vad innebär det tänkte jag? Hon bad en annan barnmorska kolla med, men nä, samma sak. Det sas att vi skulle bli kallade igen till en ny kontroll hos en läkare. Jag var helt lugn, tog inte in allvaret då, eftersom jag inte varit i situationen innan. 

Väl på nästa UL, hos en dansk förlossningsläkare som hade gått i pension, men som av de andra ansågs mycket kompetent, bekräftade han ju att huvudet var "för litet". Det var svårt att förstå hans otydliga danska, men vi fick ett nytt UL kort därefter och då frågades om vi ville abortera.

Vi hade 1000 frågor. Hur vanligt var denna situation?? Vad gör de flesta åt det? Vad är det oftast för fel när huvudet är litet? Har Jag orsakat det?? Vi hann även prata med en till förlossningsläkare för att höra vad hen sa.

Ville ha lite svar för att kunna ta beslut, men inga svar fanns. Fanns ingen sån statistik. Vi skulle bara bestämma oss snabbt eftersom socialstyrelsen skulle blandas in. Det ansöktes dit, och sen abort blev beviljad.

Det gjordes hastigt ett fostervattensprov. Han fick sticka hål 2 ggr eftersom det inte kom nåt fostervatten första gången. Det oroade mig många ggr senare. Vi trodde de gjorde långa versionen av analys, men inte förrän 4 år senare blev vi varse om att endast snabbtest utförts, för att kolla de vanligaste kromosomavvikelserna. De var korrekta.

Vi åkte till Lund innan valet var gjort, eftersom en expertläkare där med deras specialapparatur skulle titta i magen hur organen inuti såg ut.

På hjärnan kollade man efter hjärnbarken, att förbindelse mellan båda hjärnhalvor fanns, och att fårorna i hjärnan var tillräckligt fårade.  Allt fanns, och allt såg rätt ut. Fanns inget på övriga kroppen som var konstigt heller.

På vägen hem hände en bilolycka. Bakom oss. Vi hade kört om en bil strax före, sen stoppades trafiken upp pga en traktor. En skåpbil bakom missade att trafiken stoppats upp och körde i hög fart rakt in i bilen som vi innan kört om. Den voltade runt och flög in i vajerräcket. Säkert 10cm bakom vår bil. Direkt stannade flera bilar, och då kände vi att vi inte kunde tillföra så mycket då vi satt i tankar och hade ett beslut att fatta.

Men det var lite chockartat. Något därute gjorde att vi Inte skulle krocka den gången. Vi hade dessutom inte talat om för nån att vi skulle t Lund den dagen, ingen visste vår situation om barnet i magen, och vi ville inte oroa någon i onödan.

Vi valde ju att låta tiden gå förbi datumet. Eftersom ingen kunde säga om det fanns nåt fel förutom storleken på huvudet, kändes det konstigt att bara ta bort det. Det hade dessutom tagit 3 år av kämpande för att få till den där graviditeten. 

Men många ggr var vi rädda, och många kvällar grät jag för vi visste inte om hon skulle ha ett hjärnfel som skulle vara svårt att hantera.

Vi fortsatte att göra många UL, tappade räkningen tillslut. Tills jag inte orkade fler. För jag kände sen att UL efter beslutet var meningslöst, då det inte förändrade situationen. Så vi pausade i 7 v, och gjorde ett nära inpå förlossningsdatum sen.