Det är lite "farligt" att lämna rummet 30sek, för då är hon där direkt. Det ska lyftas och flyttas, hon ger han saker i munnen. 

Om vi sagt till att hon inte får bära själv, kan hon då bli arg på oss, och visa det genom att sparka till honom istället eller hitta på nåt annat som gör ont 😢

Det är ju såklart roligt att hon tycker om honom, men en lek med dem blir tyvärr lite opålitligt. 

Pga av det är det rätt stressigt att var ensam med de 3 små barnen. För om inte Elwe sover, i sin säng i sovrummet, och de andra 2 är nere, kan jag inte

*gå på toa

*ta mig nåt att äta

*förbereda mat vi ska ha senare

*städa

Säkert fler saker, men vill bara ha sagt att efter en dag själv med de små är jag energilös och trött. Och huset ser verkligen ut som ett bombnedslag. Många gånger har jag bara tagit fram nån köttbit från frysen, och inget mer, när övriga familjen kommer från jobb o skola. 

Det är de Farliga saker hon plötsligt kan hitta på, även mot lillebror Otto, som gör att jag blir låst här. 

Det går ju inte att ropa från ett annat rum, det har aldrig funkat. Står hon och bankar Otto i huvudet upprepade ggr, vilket hon ofta gör när jag t ex Måste på toa, så funkar det Bara att gå dit, ta bort handen/saken från det hon gör, och separera dem. 

Att inte ha koll på alla sekunder, är Farligt.

Varför hon har detta beteendet vet vi inte. Har det med nån outredd diagnos att göra? Vad kan Vi göra för att få henne lugnare? Finns det medicin/tillskott? Finns det Avlastning att få?? Vissa dar önskar vi detta. 

Det mest frustrerande är att vi vill hjälpa henne, men är frustrerade då det dröjer med att räta ut våra frågetecken. För varje extra dag utan svar, växer känslan av maktlöshet och frustration 10 gånger.

Vi har visionen av att hon (och de andra) ska vara underhållna, men vissa dar orkar vi bara inte. Vad händer då? Spiralen trappas upp. Dagen blir ännu svårare att hantera. 

Här tyckte de det var Superkul när pappa hoppade in i en gammal sovsäck 😀

Ibland behövs inte så mycket!!! Men man ska ju tvinga fram lite fantasi 🤗

En vardag med 3 små barn tätt är ju säkert krävande på sitt sätt, men det är svårt att ha en 4,5åring som inte går att be om saker, t ex att sitta ner med t ex pussel, lego, tv, en stund när jag ska ut i köket 10 min. Då sitter hon, men så fort hon får en tanke, det kan va nåt hon ser 1 minut efter, då måste hon agera på det direkt. Då är det jag sagt bortglömt. Blir hon på vägen mot nåt annat hindrad, glömmer hon också bort vad hon just skulle hitta på. 

Men hon kan likaväl fastna i en upprepning om vi vill avbryta nåt hon inte ville bli avbruten av.  Då kan hon skrika samma ord 100 ggr, och ger sig inte. Då "hör" hon inte heller det vi vill säga i sammanhanget!

Vi Vet ju att hon inte gör saker av elakhet, hon har bara ett sätt att agera på det hon ser. Tappar fokus när det händer saker omkring henne. 

Hur ska vi jobba bort det med nåt som sitter programmerat i hjärnan eller hormonerna?

Eller ska vi välja att acceptera det? Hur gör man det? Hur gör andra med krävande barn?

Ska man vänta på att det växer bort? Gör det ens det? 

Ofta sitter vi med fler frågor än svar. Och vi gör så bra vi kan. Vi måste se till att fylla på med energi för att klara vardagen, och just den tiden för energipåfyllning, är också svårt att få till.. Moment 22??