Vanliga krypsteg hoppade hon över. Då. Men lärde sig det långt senare när hon kunnat gå länge.

Det gick snabbt från gå till springa, och sen klättra! Liten och lätt som hon är, svingade hon sig över hinder som ingenting. Grinden till trappan till övervåningen var ett sånt hinder som var superenkelt för Ayla!

Ibland har vi med hennes sätt att vara tänkt tankar om Autismspektra. Men har man Autism funkar inte motoriken så bra, säger vår doktor.

Även tankar på ADHD finns där, för då är det ju lite typiskt att vara i rörelse mest hela tiden. För även när hon är still, är hon ändå inte still! Har hon inte en grej i handen att hålla på med, är fingrarna istället i munnen.

Hon sitter aldrig still någonstans i 2 sek. Det kan verka så när hon är upptagen med plattan t ex, men antingen byter hon filmer varje minut eller byter sittställning flera ggr.

Vid matbordet sitter hon inte ner, utan springer runt i köket upp o ner på stolen, tar en runda i hallen eller vardagsrummet. 

Nån slags hyperaktivitet är det ju.

Vi som tyckte det var så häftigt första året, hur rörlig och smidig hon visade sig vara, fast de sagt att det kunde va så mycket fel med ett så litet huvud. 

Hon utvecklades ju rätt med, så nåt begåvningshandikapp hade hon ju inte som man befarade när hon låg i magen.

Men nu märker vi ju mer och mer, när hon behöver hänga med på olika saker i verkligheten, och ska samspela och förstå saker. 

Det är ju inte Bara en diagnos för hennes litenhet vi behöver reda ut nu. Det är också någon ev bokstavsdiagnos. 

När vi ser att hon lider av sina handikapp (raseriutbrott med skrik, kastar saker, slåss, puttas, biter ihop tänderna som en arg hund, kan inte få i sig mat pga fel konsistens, glömt vad vi precis bad henne om för att hon såg nåt annat på vägen, håller inte tätt trots mycket träning, osv osv), är det otroligt frustrerande att någon annan bestämmer när och OM det ska göras mer utredningar!

Nu Vet vi ju att åldersbestämningen är satt på ca 2 år yngre i hennes sätt att förstå instruktioner och utföra handlingar. Vi hoppas verkligen att vår doktor går vidare med en riktig utredning då. Detta är min största skräck nu, att det inte ska tas på allvar.

För jag ser mitt barn varje dag, och vissa dagar känns det verkligen som hon backat tillbaka många steg! saker som varit bra har försämrats t om. Det är inte Bara att det dragits ner på takten på utvecklingen.

Motoriskt är hon en talang. Hon gör Så fina raka kullerbyttor efter varann. Men hon gjorde inget sånt när vi provade barngymnastik. Hon kunde, men gjorde det hemma. 

Där sprang hon bara runt överallt och gjorde det hon såg framför sig. Hade svårt att fokusera på en sak i taget. Upp i ribbstolar, ner igen, sprang tvärs genom salen upp på nån madrass, bytte till nåt annat, o så höll det på. Så hon fick sluta på gymnastiken 😕

Ibland känns det som vi inte gör annat än väntar. Väntar på olika saker, men känns som det inte händer nåt med det vi väntat på!!! 

Finns det fler som kan relatera till vad man "vetat" om sitt barn hela tiden, men som det tagit tid och energi att få ett svar på???